jag har inte tur i mitt liv. speciellt inte tur med fötter!
jag hade precis börja träna med ett lag här nere i gävle. kände riktig glädje över att vara igång igen. men glädjen varade inte länge. i tisdags, på ett boxningspass känner jag hur det knäpper till i foten på ett otäckt, igenkännande sätt. jag fortsatte att vara med en stund till, tills jag kände att det var ngt som inte stod rätt till. jag kunde ju inte riktigt stå på foten.
så, idag har jag besökt farbror doktorn som skickade mig vidare på röntgen. på röntgen skickade dom vidare mig till ortopeden och där konstaterade dom att jag har en tvärfraktur på yttersta benet i foten. jippi!
när man just kände att man började få ordning på tillvaron, så får man en skada och allt känns tusen gånger värre.