det har inte ens gått två dagar och jag är redan nära på att dra upp gipset och slänga det i soporna. jag vet att jag tjatar och beklagar mig. men jag menar, allt är tusen gånger så jobbigt. att duscha skall inte behöva göras på ett ben, att sova skall vara skönt inte oskönt, kläder skall man kunna ha på sig man ska inte behöva stanna inne för att man inte har några kläder som går över det förbannade gipset. ja, ni hör ju. och det är 40 dagar kvar..