det är väl det man säger. när man vart frånvarande från det verkliga livet. strosat runt på lätta fötter och gått runt med ett omedvetande leende på läpparna? känslan av ett sm-guld går inte att beskriva!
det kändes nästan som att jag var med grabbarna på isen och tog emot medaljen och bucklan själv. ja, jag har levt i en bubbla. en hockeybubbla. i ett lyckorus. ända sedan silfverberg slog in den rackarn, ett-mål-som-man-bara-ser-på-film, har jag vart frånvarande.

idag vaknade jag upp. med en brådskande skoluppgift som ligger framför mig och en hel vecka av självdisciplin som väntar. men vet ni vad? medaljen har jag kvar. sm-guldet har jag kvar. länge, länge i mitt hjärta! det här lever jag länge på.