fick ett sms av mathilda tidigare idag. hon hade landat i london. jag är avundsjuk. fina london. big ben, london eye och den älskade queen konserten. jag skulle vilja ta en nostalgitripp dit. och det skulle jag egentligen ha gjort. för jag skulle egentligen ha följt med gänget dit. men det gjorde jag inte. skälet till det går vi inte in på. jag åker en annan gång. men tusan vad jag är avundsjuk.

jag blev ganska paff när jag imorse fick ett telefonsamtal från ica chefen. jag skulle tydligen jobba, och inte bara idag. utan hela veckan. man tackar och bockar för det man får.. 
och appropå jobb så var jag förra veckan hos min älskade kusin och hjälpte henne på cafet en dag. vilket mysigt ställe hon hittat. så nu hoppas jag på att få vara där lite mer med henne. all sysselsättning är bra för denna madam. som imorgon ska jag försöka be om fint väder för att åka och hälsa på morfar i norrberg. kanske att jag kan locka med mig honom och bror på en fisketur också. vore ju alldeles perfekt. så nu ber jag för lite fint väder och nappande fiskar.

but he is so beautiful. a beautiful disaster.

vinst med 3-2 mot sundsvall idag.
slit match. riktig kämparglöd säger jag. men om vi ska snacka kämparglöd. då finns det en människa som tar största priset. lina fredin! hon var på plats för att se matchen. vilken kvinna. så stark!

idag har dagen gått segt. började med att jag skutsade mamma till stationen imorse kl 06.00. när jag kom hem var jag inge trött så då tog jag en promenix. efter det tog jag med mig bror till hudiksvall. jag skulle ju nämligen ta en lunch med kära evelina och besöka tandläkaren. lunchen med evelina var perfekt. pratglad och mysig. men besöket hos tandläkaren, desto tråkigare. jag kommer nog att få dras med den där skiten i alla fall tre månader till. men inte är jag bitter, nej nej! 
när jag kom hem från staden, blev jag åter igen rastlös. så då tog jag på mig springskorna och tog en runda. efter det var det dags för fotbolls em, så då bar det av till min mysigaste lilla josefin. sen var den sega dagen slut..

vet ni, jag tror faktiskt att dagen gick så segt för att jag inte sov bort halva. jag gör nog inte en repris imorgon..

jag har många gånger. gång på gång nämnt att jag inte kan bo i samma byggnad som resten av familjen. jag har helt enkelt skyllt på dom. att dom tjatat på vad jag ska göra och inte. men det är nog jag som skall ta på mig skulden, egentligen.. för jag har kommit otroligt bra överens med mamma på senaste tiden. och då har jag bott hemma (inte i lekstugan) dag ut och dag in. och nykeln till att det har fungerat har nog faktiskt vart jag själv. jag har gjort det som jag blivit tillsagd att göra. jag har till och med gjort mer än det. jag har tvättat, städat och inte slängt saker omkring mig. så istället för att säga. ja men jag gör det sen. så har jag gjort det på momangen. vilket jag inte gjorde förr. 
så, om jag tänkt efter har det kanske inte vart så svårt för mig att bo med dom. utan, det har nog vart desto svårare för dem att bo med mig. 

jag kan erkänna mina misstag!

 jag vet inte om det har hänt er. men mig händer det ofta.
 jag drömmer en dröm som jag hoppas skall vara över
 när jag vaknar. men när jag öppnar upp ögonen på
 morgon, inser jag att jag lever i den förbaskade drömmen.
verkligheten om världen och oss människor..

ja, då har jag hamnat i det stadiet som jag absolut inte ville hamna i.
men, helg jobb har jag. men hur långt kommer jag på det? inte långt.
det är dags att spara åt nya äventyr. och appropå äventyr så kommer johan
hem i helgen. så då vet jag att jag inte kommer att bli sysslolös iaf!

men, nu fick jag höra av kusin vitamin, som håller på att starta upp egetatt hon behöver hjälp.
så jag åker antagligen till gävle och blir där. så sysslolös blir jag inte, som tur är! komma bort lite. perfekt!

den hon egentligen inte vill vara, men som hon har blivigt och hon vet det.

jag kom på mig själv. eller jag har väl vetat det en längre tid. jag har försökt att ändra på det, men det har inte gått så bra. för häromdagen kom jag på mig själv, igen.. 
mamma och pappa åkte i veckan till danmark. de skulle åka båt, och eftersom taxfreen brukar ha billiga parfymer och mascaror ringde mamma hem till mig och frågade om jag ville ha ngn speciell. jag nämnde några goda parfymer och något bra märke på mascaror. mer var det väl inte med det. men när mamma och pappa kom hem i onsdags så hade mamma med sig hem två mascaror, en parfym, en keps och en assecoarblomma till håret.
men mamma, vad är det här? säger jag och pekar på den fina blomman.
jag tyckte den var så fin, jag var tvungen att köpa den åt dig, fortsätter hon.
men, åh, pucko! är det enda jag säger och ler.
varför sa jag inte bara - åh vad snällt! eller.. tack! är det så svårt?

nej, jag har svårt för att ge komplimanger och säga snälla saker. jag har en förmåga att vända på steken och säga tvärt om, fast att jag inte menar det. för att med ordet pucko kanske jag egentligen menar - åh vad jag tycker du är bra. ordet idiot kanske egentligen betyder - jag gillar dig.
men, har jag någon gång sagt ngt fint till dig. så ta åt dig. det är inte ofta jag gör det. så du måste vara speciell!

du är en vän att lita på. du är en vän att vara trogen.
du är obegripligt bra johanna olsson!

i helgen var jag och hälsade på hudikflickorna. och johanna visade mig världens sötaste negerflicka som hon hade till sin nyckelring. hon hade gjort den helt själv av pärlor och pärlplattor. det var hennes nya liv menade hon. och eftersom hon var så nöjd, och jag så frälst i den söta pärlflickan, lovade hon att göra en åt mig. men så i söndags, dagen efter att jag hade hälsat på flickorna. fick johanna och sara den dumma idén om att dom skulle flytta till norge. en impulsflytt alltså. ingen johanna och sara tänkte jag. och ingen söt liten negerflicka heller. men ack fick jag. för idag när jag hämtade posten låg där ett litet sött brev. med pärlflickan och en bedårande söt lapp med orden - "Att jag flyttar till Norge betyder inte att vi aldrig kan ses, det betyder bara att vi har lite längre att åka. JAG ÄLSKAR DIG. Johanna". det är så sant som det är sagt. det betyder inte att vi aldrig kan ses, det betyder bara att vi har lite längre att åka. mitt hjärta. jag kommer att sakna dig.

satan i gatan vilket regn. fy tusan för det som förstörde min fiskedag med morfar. men vi tar det nästa vecka, för då har jag gått och blivit arbetslös så då finns all tid i världen för att lura fisken! så idag, istället för att fånga gäddor har jag spenderat min lediga dag med josefin. fixat frillan, fikat, tagit en promenad och vart iväg på bodypump. sjukt. men det är nästan så att benen viker sig i trappan, och nästan så att armarna ger upp när man ska vrida på en bångstyrig och trög bilratt. ja, så imorgon välkomnar vi träningsverken. men innan morgondagen är kommen ska jag, josefin och min kära bror se wallander, tjuven. sen ska jag skeda med josefin en hel natt.

jag vet inte vad det är för speciellt med mitt nattliga sällskap. men de brukar få folk att skratta. få folk att hånflina och le lite extra innan ögonen slocknar. men för mig är de mest en pest och en pina till sällskap. den är hård och den spänns. det sägs att när natten kommer förvandlas jag till frankenstein..

det blir vad man gör det till. det är ngt som jag lever ganska mycket efter.
och nog, fast en lång, ja riktigt lång dag på jobbet så kan jag skratta och
göra den till något bra. och bättre blir det för nu kommer pruppan josefin.
lite ledig imorgon också. så då blir det båten och fiskespöt med morfar 
och bror. perfekt helt enkelt! 

jag trodde jag hade svar, ett ess, klart och tydligt om det mesta.
och nog trodde jag rätt. för nu vet jag. det blir så tydligt med tiden.

men viktigast är, nu vet  jag vart jag har världen och världen vet vart den har mig.

jag älskar allt som har med beck att göra.
jag kanske är en nörd. vad vet jag. 
men grannen, han är lite utöver de andra.

klockrent

vi går ihop. bamsebjörnen och jag.

.. ibland. men ibland tänker jag inte alls och det är inte heller bra.
men värst mår nog bloninen själv, när huvudet får gå av sig själv och det bara strömmar iväg. som nu..
faktum är att jag inte kan bo i samma hus som övriga familjen. så jag har typ flyttat ut till lekstugan. där trivs jag bäst. med en tv, dvd och en madrass utbäddad över hela golvet. 

stora blå är borta, försvunnen!

då ska jag utforska världen. eller det är i alla fall vad jag vill. 
jag vill åka till australien hitta ett jobb och vara där några månader, tills jag längtar hem. sen när jag vart hemma ett litet tag och lessnat på stället igen skulle jag vilja tågluffa. sen.. när jag får, vilket inte är än på ett tag. och min ekonomi tillåter. tänker jag ta mé tusan försöka mig på att skaffa ett motorcykelkörkort. och sen efter det, kanske om ett år, skulle jag kunan bli seriös igen. ta tag i pluggandet. men jag behöver det här året för att tänka. för just nu skulle jag vilja bli allt möjligt. polis, brandkvinna, frisör, obducent, kriminalare, kanske till och med flygvärdinna. så jag har ju en del att tänka på må jag säga.. usch, framtiden är inte lätt!

ja, nog måste jag säga att brors ungdomskrets lever upp till smeknamnet "grisligan". igår satt jag bakom ratten och körde ligan. och hämta dom tidigare än väntat fick jag. och tro inte att det var för att det var tråkigt på torön, som dom själv sa. nej, då! när jag kom hittade jag en näckbadande bror, en brottandes kim och lars plus en vinglande larsson. ostyrbart gäng med noll koll på grejerna.

men jag och josefin, nog fick vi skratta allt! 

det blir allt för sällan mellan gångerna. men när vi ses då lyckas vi ta igen det mesta.
jag har saknat hudiksvall och människorna där. så igår åkte jag till mina jäntor i forsa. johanna och evelina. vi tog en myskväll på verandan med prat, skratt och lite godis. och nästa helg hoppas jag på er igen. 

förtärt på tok för mycket av den onyttiga saften på sista tiden. men roligt har jag då haft! i helgen var hela gänget på tomas ledin. vilken stjärna, vilken karl! det kom nog faktiskt att bli mitt bästa sommarminne. det regnade nå fruktansvärt, men det stoppade ingen att se på sommarkungen. nej, vi satt där dyngsura och njöt. sommarkärlek!
och vad händer annars då? jo, min kusin som bott här ständigt i nästan två veckor har åkt hem. så, det är tomt nu kan jag lova. hon har ju liksom bott här. tagit hand om sig själv medan jag jobbat, umgåts med mina vänner när jag tränat, till och med skaffat sig egna. så varje dag då jag kommit hem från jobbet har hon vart hemma här. som en extra syster. och nu, idag, när jag om hem efter träningen så var hon inte längre här. tråkigt. så nu får jag sova själv i lekstugan. typsikt.

jag ler så stort. fick höra att lina tagit ett stort steg
i rätt riktning. kämparglöden. helt otroligt. det finns mirakel!

tomas ledin i orhalla ikväll. med familj och vänner ska jag se till att det blir en kväll att minnas.