jag skulle vilja veta hur det är.
skulle vilja vara där vid din sida.
många tårar, många minnen.
ta hand om dig.

det bara öser, öser och öser ner. vafan tog sommaren 2009 vägen då? den som skulle komma att bli så bra? va?
nejdå. vet ni vad. min sommar har faktiskt inte varit annat än bra. trots skitvädret. visst, jag har jobbat och slitit som en tok på ica. men bara därför har jag  tagit vara på ledigheten desto mer. jag har tillbringat snart två veckor med min kusin. hon måste älska mig. jag kan bara inte bli av med henne! nej då, skämt och sido. hon får stanna hur länge hon vill. den där livliga tjejen som alltid får mig att le.

men jag ska tala om för er. livet på ica, det är inte dåligt och dötrist som alla kanske tror. nej, på ica delins i färila. där händer det grejer. jag ska tala o  för er en händelse som inträffade för en eller två veckor sedan.
det var så att det kom in en asiatisk/thailändsk kvinna. tog tag i min kompis, eller arbetskamrat josefin och sa "sos".
så clever som min kära josefin är ryckte hon genast tag i mig och försökte få mig att tolka vad kvinnan menade. den thailändska kvinnan pekade på överläppen och sade åter igen "sos". 
"aha", lampan tändes och både jag och josefin förstod att hon menade snus. 
men så packad som ni vet att en snuskyl kan vara, plus att  vi inte är de mest rutinerade på den fronten så skulle vi försöka få fram vilken sort hon ville ha. så vi visade henne snuskylen pekade och tänkte. nu kan hon ju själv.. men nej då. hon ryckte tag i oss ännu en gång och såg förvånande ut. och då tog självaste viktoria mårtensson ton med sin brillianta engelska. "do you want to do it on your own?" och kvinnan brast i skratt och nickade.
ja, sen var dte väl inte mer med det. hon fick sin snus. men, sen fick vi höra att det fanns ett snus märke som hette sos. och såklart så var det väl det hon var ute efter. så, sos fick hon inte. men snus det fick hon ju iaf!
ja, det är nu ni ska skratta..
pengarna rullar in i alla fall. så imorgon tar jag mina brudar, drar mot birsta och handlar upp skiten.

sen väntas en tung dag, som jag hellst av allt skulle vilja slippa. men jag slipper inte undan. jag ska finnas på plats, det hade han velat.

klumpen i magen. fyfan.
chockad, obegripligt.
kämpa nu, var stark!

på den lediga dagen, som snart är över har jag hunnit med det som var planerat. städat ur garderoben, sprungit och vart till ljusdal en sväng. men, något som jag också hann med, som dock inte var planerat, var ännu ett gräl med min kära mamma.
jag kan konstatera att jag skulle behöva flytta hemifrån. visst jag älskar mina föräldrar över allt annat. men att ha dom hack i häl hela tiden, med order om vad som ska göras och inte. "tvätta det" "plocka upp det där" "städa rummet". snälla sluta tjata. jag gör det ännu mindre om folk säger till mig att göra det - tyvärr. sån är jag.. så, nej, jag har blivit för bekväm i mig själv när jag bott i hudik tre år. där kunde jag sköta mitt, bara mitt, när jag ville. så en lägenhet och en fast inkomst nu skulle inte skada!

tecknen som jag lever långt på. tecknen som visar att man betyder ngt.
när mamma kom hem från sjukhuset och berättade om sven. svag. han reagerade när han tog emot mitt student tackkort.

det finns liv. det finns så mycket att ta av. det finns så mycket att säga farväl till.

det kan vara svårt att se ljuset när man vet att ett hjärta slutat slå.
farbror sven. storjägarn. gamle sven den lille skojaren som alltid var på humör.