har fått in en god vana på morgonen. kliver upp till klockans klingande sedan brygger jag mig en kopp kaffe och placerar mig framför tvn för att se årets julkalender. hotell gyllene orren. en vimsig men rolig kalender. ja, den ger mig ett leende på läpparna direkt å morgonen. en perfekt start på dagen med andra ord. mysigt.
annars. jobbar för fullt nu i jul. och det är faktiskt extra mysigt att jobba under juletider. folk är så trevlig och snäll, finns väl vissa undantag, men dom hör inte hit. 

mamma har tjatat på mig i snart tre veckor att jag måste städa inför jul. och jag är ju hon, som är expert på att dra ut på saker och komma med dåliga ursäkter till att inte göra det som är tråkigt. för det är tråkigt att städa! men idag kände jag att jag var tvungen, för det är ju trots allt jul snart. men, ska man städa vill man ju se skillnad. det vill iaf jag. och jag är inte den som ser dammvipporna i hörnen förrän de svävar fram på det öppna golvet. så det blev om möblering, samtidigt som en rejäl städning.

jag måste ha fått nå hormon problem. gråter till allt. åkte till bollnäs igår för att se peter dansa och sjunga. allt ägde rum i kyrkan där även lucia kröntes. det blev sådan stämning att jag rös. mäktigt var vad det var. ja, jag fick verkligen kämpa med att hålla tårarna tillbaka för att de inte skulle rinna ner för kinden. 
så var det även i morse när jag kl 07.00 fanns på plats framför tvn tillsammans med mamma för att se lucia träda fram. har jag gått och blivit en mjukis nu också?

precis kommit hem från ljusdal. tog en fika med flickorna så vi fick prata av oss lite. och tur hade vi väl som kom hem. en nära döden upplevelse helt enkelt. ni vet. allting går så fort. och helt plötsligt ligger en taxi i min körbana så jag får veja, nästan ner i diket, för att komma undan oskadd. usch.
nej, nu tänkte jag ta mig en powernap innan det är dags för jägarexamen. om inte den tar kål på mig lovar jag att komma med nästa kategori ikväll. puss på er mina kära vänner.

den här kategorin var inte så svår. känner mig dock ganska taskig om någon gammal pojkvän skulle råka kika in här och se att dom inte var den "första". för innan den här killen så hade jag haft förhållanden. men jag tycker inte dom kvalificerar sig in som första kärleken.

när jag gick i åttan (2004, om jag inte har fel) började jag mer och mer umgås med madelene dahlin. madde som hängde mycket med en kille som heter olle. rättare sagt olov knapp lögdahl. började ganska så snabb få mitt intresse. så vi började träffas allt oftare och oftare. och riktig kärlek växte sig fram hos mig för första gången.
vi var ganska olika. men det gjorde det bara mer spännande. 
ett officiellt par blev vi dagen då vi, jag, olle, mathilda sov över hos madde. eller sov och sov. jag låg vaken hela natten, på helspänn och var helt överlycklig. sådär löjligt kär. ja, löjligt kär. ett passande ord på den riktigt första kärleken som man vågade visa för mamma och pappa. 
goo goo dolls, med iris och slide. det var olles låtar eller det är olles låtar för mig. som jag alltid kommer att koppla till olle och våran tid.
som alltid är första kärleken något speciellt och det var även våran. med många små och stora minnen, bra som dåliga. olle var perfekt pojkväns material. snäll och fruktansvärt omtänksam. men som den människa jag var, eller är så trycker jag ifrån mig det som kommer för nära. och så blev det med olle. dum var vad man var, och kanske är än idag.
men, vi skiljdes i alla fall åt som vänner och det är vad vi är än idag. trots att vi inte har så mycket kontakt så pratar vi med varandra om vi springer in i varandra.

har slutat jobbet, bytt om, öppnar dörren ut samtidigt som jag känner i fickorna efter bilnyckeln. men ingen bilnyckel. letar överallt, då menar jag överallt. nej, just. missade att leta i bilen. men vem lämnar nyckeln i bilen? jo, viktoria. den sitter i tändningslåset och har gjort hela dagen. så, varsågod mina vänner! gratis golf för tusan.

08.00 var det sagt att vi skulle komma iväg. 08.19 sitter jag här, klar, vid matbordet med en bror i bara kalsonger som verkligen anstränger sig för att hålla ögonen öppna. han är bakis. pappa sitter coollugn, som alltid, och dricker sitt kaffe. mamma som har försökt att hålla ihop flocken är den som kommer bli klar sist. allt är som vanligt helt enkelt! men vi kommer iväg så småning om.

mårtenssons har en tendens till att bli sen.

maria viktoria mårtensson. årsmodell 90. vilket betyder att jag vid det här laget är 20 år. 20 och bor hemma. ja, jag vet vad ni tänker. patetiskt! så tänker i alla fall jag. men, livet blir inte alltid som man tänkt sig. 

för två år sedan flyttade jag hem från hudiksvall där jag pluggade media och kommunikation med fotboll som tillval. fotbollen var den egentliga anledningen till att jag hamnade där. och jag stormtrivdes. med allt! skolan, boendet, vännerna och fotbollen. men när jag hade tagit studenten fick jag inget jobb där och var därför tvungen att flytta hem. och på den vägen är det. så, på hemmaplan är jag. jobbar som timanställd på delins, en matbutik. det är väl inte mitt dröm yrke. men det där med just jobb, är svårt. och jag ser det som ett mellanting. tills jag vet vad jag vill göra!
till vardags spelar jag fotboll i ljusdals if, som i år vann division 3 och avancerade sig upp en division. 
fotboll har alltid vart prio ett på min lista. men sedan jag slutade skolan har jag insett att det inte fungerar. och det hatar jag! att jobb och fotboll inte går ihop. för jag älskar verkligen sporten och jag skulle vilja satsa fullt ut. med det krockar. så, jag gör mitt bästa för att det skall fungera. så vi får se hur det blir i framtiden.

tänk om jag hade en likadan av mig själv. då hade jag inte behövt prata med mig själv så mycket.

sundsvall var perfekt. kom dock inte hem med en enda julklapp. väntar på att familjen tar med mig dit på söndag. men istället fick jag en hel dag med josefin och hon fick ju en hel del uträttat (till sig själv). haha. vilka egoister vi är! men, så är det.