en film som jag bara måste rekomendera. august rush. ganska så väntat vad som skall hända men lätt värt att se. musiken är fantastisk och så finns det en del ögongodis också!

 

 

för några år sedan hade jag inte unnat honom någonting. jag var djävulen själv. 

vi lekte jämt och ständigt. han fick alltid pina med mina fula tricks och dumma lekar. ändå är han kvar nu. när vi lekte med andra var det alltid jag som hade kommandot. han blev syndabocken som fick ta all skit. all skit, bara för att jag skulle verka "cool" inför de andra. ändå är han kvar nu.jag vet att han fått stått ut med en riktig ragata, för det var exakt vad jag var förr. men med lite perspektiv på både livet och människor, vågar jag nästan lova att jag lämnat den ragatan jag en gång var. 

vi är fortfarande vänner. mycket goda vänner. hur han orkade med mig och fortsatte vara min vän? det vet jag inte.
men, idag vill jag bara gratulera och säga att jag unnar dig all framgång. du är så värd det!

jag kommer sitta på första parkett, antagligen fälla en tår, applådera tills händerna ömmar och vara stolt över att jag är din vän. 

idag tog jag mig styrkan att läsa några väl valda ord som farmor skrev innan hon lämnade oss. jag satt med brevet i handen länge innan jag kunde läsa det. när jag väl hittade styrkan att läsa det, fastnade jag gång på gång på den första meningen. jag kunde inte se vad det stod på grund av att ögonen fylldes med tårar. och det blev inte bättre.

nu kan jag inte sluta läsa det, jag kan inte heller få tårarna att sluta rinna. älskade farmor. älskade farfar.

du ville att vi skulle minnas dig och farfar som de människor ni var när ni var friska. det är faktiskt det enda jag gör. ni var fantastiska människor. världen är orättvis..

problemet är att man hinner spekulera och skapa så mycket negativa bilder. man tänker ju alltid det värsta. men, tänk om. tänk om jag ändå kunde få lite tur i oturen.

ja, det är en lång, oviss väntan..