har fått tid till röntgen, därför jag riktat in mig på ännu en hemvisit till ljusdal. sedan har jag blivit erbjuden något arbetspass på granbacken i helgen, så då passar man på. skall bli mysigt att träffa dom godingarna igen!

tentan gick okej. och när jag sa det till pappa, att det gick "okej", då sa han "då gick det bra alltså? annars skulle du sagt att det gick åt helvete".

nu är jag hemma hos mamma och pappa. har haft en fin eftermiddag med dem. dom är så fantastiska. stöttar, berömmer och bara finns. så, nu somnar jag gott, i vetskap om vilka omtänksamma och fina föräldrar jag har. det är inte så att jag tvekat eller nekat till det. men vissa dagar slår det en. idag var en sådan dag då jag blev påmind om hur bra dem är!

LOVE

här kommer lite mer smakprov på vad som skapades under fredagen då det var dags för pyssel.
tänk vad lite fantasi kan göra. här behövs ingen stor plånbok inte.

hemgjort is the shiet!

på något sätt finns det alltid rikligt av känslor på en söndag. ett stilla lugn samtidigt som en sugande ångest. den sugande ångesten kan visserligen bero på tentan som skall skrivas på fredag. så, jag vet att jag kommer att sitta inlåst i lägenheten med huvudet i boken i fyra hela dagar. kommer knappt andas någon utomhusluft och kommer definitivt inte ha någon tid till att laga mat (därför har jag vart hem till mamma och pappa och fyllt upp ett förråd av matlådor).

tentaångest

blev bjuden på mat av min fina vän hannah på helt enkelt ikväll. inget slår deras fetaostfyllda kyckling! 

tack hannisen. finaste du. tyck om dig ja!

tårarna kan inte riktigt sluta rinna. det är en sann historia, vilket jag älskar. så fruktansvärt fin.
för er som missat den - på måndag sänds tredje och sista avsnittet av jonas gardells bok "torka aldrig tårar utan handskar" på svt, klockan 20.00. ta igen de tidigare avsnitten på svt play och sätt er bänkad på måndag. ni kommer inte att ångra er!

man är rädd för det man inte känner till!

tänk att man kan känna sin kropp så väl att man vet att något är fel när det verkligen är det.

var som sagt på mitt efterlängtade besök hos doktorn idag. ja, det var efterlängtat, inte just för beskedet, utan för att slippa den ovisshet som funnits hos mig den senaste tiden.

beskedet var som sagt kanske inte det bästa. förmodligen är det främre korsbandet åt pipsvängen. men de ville inte uttala sig säkerligen om detta förrän en magnetröntgen tagits. men det känns skönt att jag börjar komma en bit på vägen. att jag fått hjälp med mitt besvär!

här är resultatet efter mitt pysslande vid symaskinen igår.
plötsligt fick min lilla hall en liten färgklick. tänk vad mycket något så litet kan göra!

(lägg märke till mina kryckor i hörnet. vägrar att ge ifrån mig dem. har ett par i bilen också. man vet aldrig när nästa olycka är framme)

idag när jag kom hem till mamma och pappa passade jag på att låna symaskinen för att experimentera lite. hade nästan glömt hur fruktansvärt roligt det är att sy! kanske snor med mig maskinen imorgon när jag drar tillbaka.
ja, det kändes att man var lite ringrostig. var ju ändå sju år sedan (?) man satt på syslöjden och det var faktiskt senast som jag satt vid en symaskin!

resultatet får återstå för er nyfikna att vänta på. den som väntar på något gott..

kom hem till mor och far tidigare idag för att hämta pärlan som vart inne på lagning (nu är han så gott som ny). och eftersom dagen jag väntat på i fem månader infaller sig imorgon. doktorn. vad vore då bättre än att få sova i gamla flickrummet och få kortare resväg imorgon? purfekt